Semester!

Hela hösten och vintern har jag smådrömt lite om att få åka på semester. Någonstans varmt, där det inte är fråga om att behöva laga mat själv, det är okej att ta en drink eller två mitt på dagen och det enda klädesplagg som krävs är en bikini. Och nu är min längtan enorm! Jag vill verkligen åka på semester! Drömma går ju, men någon liten tur i sommar vore ju så himla nice... Grekland, Turkiet, en kryssning. Sol och bad, please!

Åter till verkligheten med 13 minusgrader...

Som en klok mor sade:

"Ha roligt du och låt mig oroa mig"

Därför har jag nu beställt Impectas nya frökatalog och drömmer mig bort till blommande rabatter och frodiga grönsakland.

Jullyxa?

Jag har fått en erbjudandecheck från Coop på 2 hotellnätter inklusive frukost för 2 personer för ett riktigt fint pris. Kollade upp lite för skoj om det kanske fanns något hotell runt Härnösand/Sundsvall som ingick i erbjudandet och jodå, i Sundsvall fanns det ett par riktigt fina hotell. Så nu är jag lite sugen, ska man kanske slå till och lyxa 2 nätter under den vecka som jag och P är i Norrland. Nog för att lillebror har en jättefin lägenhet, men en hel vecka boendes i en etta på en bäddsoffa känns väl sådär lagom lockande ;) Så varför inte passa på att vardagslyxa lite? Jag har i alla fall lagt fram idén för min långhåriga hälft så det är väl bara att vänta och se vad han tycker :)

Jobbtankar och ångest

Jag ska på anställningsintervju på fredag för ett eventuellt sommarjobb här i Linköping som ekonomiassistent. De söker två varianter: den ena är 7 veckor heltid i sommar, den andra är 1 dag i veckan from mitten på maj och sommaren ut.

För- och nackdelar med dessa:

Heltid 7 veckor ger en hel del pengar, men tyvärr minimalt med tid med P i sommar, då det blir att vi bara kan träffas fredagkväll till söndagkväll. Detta kommer redan att vara ett "problem" under den kurs som börjar imorgon på grund av ett puckat schema, så 3,5 månad då vi kan ses så pass sällan känns faktiskt förjävligt. Framför allt då vi antagligen inte alltid kommer kunna ses på helgerna under den här tiden. Det kommer ju dyka upp saker .Och jag är ju kär, självklart vill jag vara med P så mycket jag kan!

Om jag jobbar en dag i veckan är det inga problem att pendla. Jag behöver ju ändå hålla koll på lägenheten. Dock blir det inte så mycket pengar (men likväl en bra referens kan man hoppas).

MEN jag ska även söka jobb som tidningsbud i 2 veckor i Österbymo där P bor, så om jag skulle både kunna få detta jobb + ekonomijobbet med en dag i veckan så vore det helt underbart! Men hur stor är chansen?

Ja, jag vet inte. Jag har ångest just nu. Vad vill jag egentligen prioritera, pengar eller kärleken? Jag vill ju prioritera tiden med P, nu när jag kan. Är det helt fel?

Intervju på fredag. Vi får se vad de tycker om mig. Självklart går jag dit för att få jobb och hoppas på att få ett. Vem vet, i slutändan kanske jag står där utan sommarjobb ändå.

Saker att se fram emot:

Mitt i allt det skoltrötta och allmänna motivationsbristen så finns det faktiskt en hel del att se fram emot ändå:

• P kommer hit imorgon och stannar till på söndag!
• Förhoppningsvis fredagspub och middag på Hg imorgon efter duggan
• Ost- och vinkväll hos mig på lördag med gänget
• Har fått lov av P att shoppa frön som ska sås hos honom nästa helg :D
• Åka till P och Österbymo nästa helg. Mys och husfix! (och kanske en majbrasa någonstans?)
• Typ 7 veckor kvar till sommarlov

Bara att försöka fylla skallen med positiva tankar!

På alla hjärtans dag

Jag har ju fått vara med honom hela helgen, men nu är det snart dags att krypa till kojs och då är det klart att jag saknar min pojke.

Och jo, jag ska försöka dämpa mitt skuttande på moln snart och presentera lite pyssel här istället ;)

På små moln

Under de senaste helgerna har jag haft några av de bästa dagarna på otroligt länge. Jag är så otroligt tacksam över att jag kunnat omge mig med sådana underbara människor, men det är en av dem som får det att kännas extra bra. Någon som gör att det pirrar lite extra. Någon vars doft som sitter kvar i sängkläderna lugnar och värmer ända ner i maggropen.


Ja, jag är uppe och snurrar i det blå för tillfället och ja, jag tänker passa på att njuta av det hela så länge jag kan.

In times like these

Gånger som denna är det en aning besvärande att bo i en etta. Jag har nämligen en hantverkare på besök som ska försöka göra något åt att ventilationen i lägenheten väsnas mer än den borde. Och när man bor i en etta, då måste man hela tiden befinna sig i samma rum som nämnda hantverkare (om jag inte låser in mig på toaletten, vilket känns lite väl överdrivet). Om det inte är en väldigt översocial hantverkare som pratar nonstop så får man helt enkelt finna sig i att besöket består av endast pinsam tystnad. Bor man i en större lägenhet kan man till exempel sätta sig i vardagsrummet eller dylikt och verka upptagen, men hur gör man nu? Min lösning på det hela idag är att ha tvn på, sitta i soffan och låtsas gör något viktigt på datorn när jag i själva verket bloggar och ha virkningen nära till hands. Snart är jag förresten klar med min första virkade flugsvamp! ;)

Vuxen- eller pensionärspoäng?

Jag samlade en hel del vuxenpoäng (eller pensionärspoäng?) under min vistelse i Härnösand. Till exempel satt jag hos mormor och stickade (plus flera kvällar i mammas och pappas soffa), shoppade fryspåsar, bakplåtspapper och sköljmedel på DollarStore (efter att jag och mamma diskuterat sköljmedelsutbudet för att få ut det mesta och bästa :P) och handlat garn på Erikshjälpen. Jag har säkert gjort en hel del annat också, men detta kom jag ihåg just nu. Ikväll plockade jag fler poäng: jag fixade en handarbetslampa bredvid soffan. Så att jag kan se ordentligt när jag stickar och virkar och lägenheten i stort sett är i mörker förutom alla mina tända värmeljus.

Så, vuxen eller pensionär?

Detta hår

Jag blir lite less på mitt hår emellanåt. Jag älskar att mitt hår är så pass annorlunda som det är och jag tycker personligen att det är en frisyr som faktiskt funkar på mig. Men så ibland kan jag önska att det var långt igen (vilket det inte varit på drygt 3 år). Och i nästa sekund vill jag klippa mig, då anledningen till min "ångest" i regel är den att jag inte gillar när mitt hår börjar bli så pass långt att det börjar bli lockigt. Mitt bakhuvud är helt utom kontroll i det läget!
Om jag ska spara ut det så kommer det att ta typ 3 år innan det är "lagom" långt för att kunna göra något med det. Och under den tiden kommer jag att ha blivit galen ett X antal gånger.
Men så tar man och tittar på lite kort och tänker "Nä, min frisyr är ju asbra!".
Den har ju dessutom blivit mitt trademark här i Linköping.

Vad ska man ta sig till egentligen?

Men det är liiite längre just nu och lite större kam

Klar idag?

Min lediga lördag var toppen måste jag säga! Och välbehövlig. Igår var det nya tag igen med flyttstädning. Den gick väldigt smärtfritt och vi var klara på ca 3 timmar. Idag är tanken att det ska slängas skräp och att städprylarna ska tas hem, sedan är det klart! Så förhoppningsvis hinner vi lämna in nycklarna idag också.
Då är det kapitlet avslutat.
Underligt att det är så enkelt ändå att bara "städa bort" sig själv sådär. Borta. Inte ett spår av det som varit.

Ett tomt blad. Dags att börja skriva på nytt.

What to do?

Igår anlände H&M's nya höst- och vinterkatalog med väldigt mycket fint i. Samma dag får man dessutom ett oväntat tillskott på 500 kr.
Frågan är nu om man kanske ska unna sig lite uppdatering i garderoben eller om man ska vara duktig och ekonomisk och stoppa undan pengarna? Jag vet ju vad som vore roligast... Och det vore ju inte helt fel med något nytt till skolstarten :P
Ja, det tål att tänkas på...

Man kan ju köpa saker til hushållet nu också på H&M's hemsida. På H&M Home hittade jag dessa urläckra sängkläder. Endast 99 kr.

Och en sådan här kudde skulle vara så sött på mitt svarta överkast i sovalkoven ;) Endast 99 kr för denna också.

"Why fix something that isn't broken?"

Om man tillämpar den frasen på livet, är inte det bara ett sätt att säga att man inte ska vara för girig?
Ditt liv fungerar och rullar på. Du har inte något att klaga på egentligen.
Varför då göra så stor affär av att vilja förändra saker?

Är inte det ganska typiskt svenskt?
Att vi bara ska vara nöjda och glada med det vi får. Bocka och niga djupat och alltid komma ihåg att säga tack. Och vi har det bra. Självklart ska vi vara tacksamma för det vi har, men är det fel att vilja ha något annat, något mer?

Om man återgår till rubriken och ser livet som en sak. Visst, det kanske inte behöver lagas alla gånger (trots att vissa händelser i livet kan komma att kräva stora renoveringar) så kanske man kan se förändringar som ökad effektivitet eller produktivitet. Att du utan förändringarna/"uppdateringarna" inte skulle kunna få ut lika mycket av livet.

Ingen utomstående borde heller inte kunna komma och säga att uppdateringarna är onödiga. Ditt liv är din "bransch" och ingen känner den bättre än du. För att hänga med i dess utveckling måste ibland stora förändringar ske och ibland måste man till och med få ta ett steg tillbaka och använda sig av ett par stödhjul ett tag.

Låg självkänsla?

Jag är en sådan människa som har så otroligt svårt att säga nej till saker även fast jag vill och tycker att det värsta som finns är att göra någon besviken eller att inte leva upp till folks förväntningar.
Som just nu. Jag tampas med en del ångest. I sommar har jag nämligen fått möjligheten att jobba ett par veckor i Härnösand, men jag har sagt nej. Och mår dåligt över det. Bara för att jag vet att alla inte kanske är så nöjda med mitt beslut. Ska det behöva vara så?
Jag tycker ju inte det.
Jag skulle för det första behöva åka upp till Härnösand (65 mil) så fort alla möbler är inflyttade i nya lägenheten, så det skulle inte kunna bli den lugna flytt och flyttstädning som jag/vi hade tänkt. Och jag vet att flytten kommer bli jobbig, då det är då som jag och R måste dela upp vårt gamla liv på riktigt. Och så vill jag ju få komma i ordning och känna efter hur det känns att bo i nya lägenheten.
Vi har dessutom kvar lägenheten hela juli ut, så om det blir något problem blir det en jäkla projekt för att åka ner och fixa det.
Jag hade dessutom tänkt få några veckor i lugn och ro innan skolan börjar igen och bara vara. Vänja mig vid att vara ensam. Känna efter vad jag vill göra framöver. Vem jag vill vara. För jag har ju valit ena hälften av ett par i 4 år, då är det inte så lätt att veta vem man är när man helt plötsligt står själv. Lite självrannsakan. Vad vill jag?
"Det kan du väl göra nu" kanske någon tänker. Jag bor ju ändå ensam. Visst gör jag det. Men i vår gamla lägenhet. Det känns som om att jag befinner mig i någon sorts förberedelsefas för "det nya livet". Separationen är inte avslutad förrän även jag flyttat ut härifrån.

Om man bortser från den rent känslomässiga biten och ser på det praktiska så skulle de pengar jag tjänar nästan helt "nollas ut" av det jag förlorar i bostadsbidrag. Och inte kommer den lilla lön man tjänar in på bara ett par veckor att sparas för att pytsas ut varje månad i ett år. Trots de bästa ambitioner så kommer det inte att hända!
Om jag hade jobbat här i Linköping hade det nog varit en annan femma. Då hade det varit jobb på dagarna och sedan kunnat åka hem till det nya livet med lägenhet och allt vad det innebär + att man skulle ha helgerna lediga här hemma. För det här är hemma nu.
Jag älskar Härnösand och min familj som finns där, men jag har mitt liv i Linköping nu. Jag kommer vara kvar här ett tag. Och jag skulle bli galen om jag behövde bo hemma i 2-3 veckor! ;D Som sagt, jag älskar min familj över allt annat, men när man inte bott hemma på 5 år och ska behöva vara "gäst" i 2-3 veckor, det blir jobbigt.

Nä, jag står fast vid mitt "egotrippade" beslut och känner att det är det bästa alternativet för mig just nu. Som tur är har jag R som backar upp mig, lyssnar och förstår. Och om inte jag kan stå upp för mig själv och vad jag känner och vill, vem ska göra det då? Jag önskar bara att jag slapp känslan att jag gör andra besvikna när jag gör det.

Baka, baka liten kaka

Det är ju självklart att man ska bli sugen på något gott dagen innan CSN och veckohandling och kylskåp och skafferi gapar tomt. Men som sagt, imorgon ska det handlas och då ska jag nog inhandla diverse för lite bakning. Och då ska jag minsann frysa in lite också så man har när det kniper! Men det är ju så också, att har man något gott hemma så blir man inte lika sugen.
Typiskt människan, man vill alltid ha det man inte kan få ;)

Vad är problemet?

Jag halvsåg på ett underligt nyhetsinslag igår kväll när jag borstade tänderna. Det handlade om alla dessa offentligt urinerande män.
För det första är det helt otroligt att man tycker att det har ett så pass stort nyhetsvärde att det får ett eget inslag i TV4's 22-sändning.
För det andra: är det inte konstigt att det ens ska behöva vara ett problem? Varför kan inte folk bara ge fan i att pissa mitt i stan? Eller män rättare sagt.
För problemet är ju urinernade män som jag uppfattar det. Att de ställer sig och pissar vid husväggar, buskage och annat som ser ut att behöva revirmärkas. (Lite hundbeteende över det hela, tycker ni inte?)
Om nu kvinnor kan hålla sig och uppsöka en toalett, varför kan inte män göra samma sak? För att det är så enkelt att bara dra ner och pinka? För att de har pyttesmå blåsor? För att de vill visa upp sina apparater?
Jag fattar inte.
Nä, tills någon kan förklara för mig varför män måste pinka öppet i gathörn och förpesta morgonluften med stanken av piss tycker jag att de gott kan uppsöka toaletten innan de går hemifrån och uppmärksamma en full blåsa i god tid för att uppsöka en ny.

Tomt

Jag har absolut ingenting vettigt att säga. Mina dagar är rätt så händelselösa, men i huvudet rusar det runt, runt.
Ikväll eller imorgon kommer dubbelsängen att flytta ut och jag får sova i tältsäng tills på måndag eller tisdag då jag ska hämta min "nya" 120s säng (bättre begagnad hoppas jag i alla fall).
Det kommer bli otroligt underligt att sova i tältsäng i sitt eget sovrum.
Jag har namnsdag idag och just nu håller jag på att tillaga min ensammiddag (hatar fortfarande att äta ensam, känns väldigt tragiskt), så jag tar mig ett glas vitt i väntan på att kycklingen blir klar och jag kan få ha en tv-middag framför AFV och repris av Grey's Anatomy.


Tänk så vackra maskrosor kan vara

Alla dessa saker

Jag kommer snart att flytta in i en etta. Med en 157 cm bred sovalkov. Här hemma finns en dubbelsäng á la 160 cm. Det funkar ju inte riktigt.
Så nu jagar jag säng (tror jag har fått tag på en 120s nu) + att jag försöker bli av med våran dubbelsäng. Men hur bökigt ska det behöva vara egentligen!?
Kan inte någon bara säga att det vill köpa hela schabraket för 1000 spänn och komma och hämta det? Nä, nu ska jag hålla på och diskutera om att sälja sängarna separat och antagligen inte bli av med allt.
Blocket nästa kanske?

Ensambio

Jag funderar seriöst på att gå på bio i eftermiddag. Ensam.
Jag vet inte, är det tragiskt eller är det bra gjort av mig att göra något ensam?
Jag har ingen aning.
Har en lite jobbig dag idag då man känner sig ensammast i hela världen, men jag har ändå absolut ingen lust att umgås med någon. Borde inte ett biobesök vara ypperligt då? Omgiven av folk men du behöver inte prata med någon. Och med en chokladbit till. Och Hugh Jackman.
Jo, det blir nog matiné för mig. 15.45. Och sedan hem och laga min ensamma laxbit och grönsaker.


Update: Jag var på bion. Ensam. Och det var lovely! Kanonfilm, fräschaste salongen och knappt något folk. Mycket lyckat måste jag säga!

Separationsbeteende?

Det är väl lite knepigt att man nu, efter att i 4 år sagt att man ogillar viss musik, nu helt plötsligt saknar den?
R och jag har helt olika musiksmak och våra gemensamma låtlistor på datorn har en bredd som motsvarar Atlantens. Men nu, när man faktiskt får välja helt själv vad man ska lyssna på, vad händer då? Jo, då letar jag upp Navid Modiri på Spotify och sparar i Album-listan. Svensk hip hop.
Hur gick det här till?
Finns det fler saker som man satt sig på tvären mot bara av ren princip?