Så här var det!

Efter att ha gnällt en del (okej, jättemycket!) om mitt ben här på bloggen de senaste två veckorna så tänkte jag att jag skulle förklara ordentligt vad som hände. Tydligen är det lite oklart förr vissa. R trodde fram till häromdagen att jag hade ramlat, men så är inte fallet! (ordvits)

Jag var på overallsinvigning. Den går ut på att skita ner sig. Ca 15.30 startade spektaklet och vi gick runt klassvis i skogen mellan stationer som gick ut på denna uppgift, ha roligt och dricka fulvin (som smakade illa! hällde ut en hel del!). Runt 17.30, när vi bara har 2 stationer kvar på rundan, så kommer jag och några andra på den eminenta idén att man blir rätt smutsig om man hoppar i vattenpölar! Så vi började hoppa i de små vattenpölar som fanns på skogsvägen. Och så ser jag den: en stor vattenpöl! Och folk som går bredvid som jag OCKSÅ kan skita ner!! Så jag springer, hoppar, landar och slirar.
Vattenpölen var jäkligt hal i botten, mitt högra ben glider och vrids åt sidan. Snett utåt antar jag.
Det hela gör ont, men jag står still (fortfarande på fötterna) och väntar på att det ska gå över, för man kan ju vrida till och så gör det bara ont för stunden! Det gör det inte, så jag lägger mig ner och väntar lite till. Snart blir jag upplockad av mina klasskamrater som bär/släpar mig till nästa station i en skogsglänta, där jag sedan sitter och gråter som en idiot medans vi svär Overallseden (där vi lovar att ta hand om den och ära den).
Därefter blir jag buren/släpad ut ur skogen igen där en bil står och väntar (som faddrarna fixat). Så jag får sätta mig i ett sopsäcksbeklätt baksäte och åka in till akuten. 18.08 visar klockan när vi varit vid festlokalen och hämtat mina saker.

Röntgen visar en spricka högst upp på vadbenet (på utsidan av benet). Dagen efter ringer man och säger att jag har ett uttänjt ledband. Sprickan har jag inte haft några problem med alls. I vissa lägen kan det kännas lite ömt, men det är bara om jag tar emot just där. Ledbandet är det som varit jävligt. Jag har fortfarande ont i vissa lägen och rörelser, men det blir bättre. Svullen är jag också fortfarande. Dock inte så mycket!

Om 2 veckor ska jag till sjukgymnasten igen och se om jag blivit bättre sedan förra besöket och om ca 5 veckor ska jag på återbesök hos ortopeden. Sjukgymnasten sa att han upptäckt saker som han vill att jag ska ta med mig som en journalanteckning till ortopeden och att de borde göra ett titthål för att kolla med kamera, så jag vet inte riktigt vad jag har att vänta längre fram.
Just nu kan jag bara fortsätta träna, glädjas åt det lilla och hoppas på att jag i alla fall kan köra bil om bara några dagar. Jag tror att det kan gå bra att pressa ner pedalerna snart :) Jag är otroligt less på att vara isolerad!
Jag kan inte gå någon längre sträcka utan att det börjar värka som fanken, jag kan inte cykla, men snart köra! Skönt är det i alla fall att jag har taxi till och från skolan! :)

Ja, så är det. Imorgon är det tenta.