Jobbade i vanlig ordning måndag och tisdag denna vecka. Det knepiga var att det under båda dagarna var någon som var "tvungen att känna på mitt hår". Visst, det gör inte mig något, folk får hålla på bäst de vill så länge det inte gör ont, men jag förstår inte riktigt vad som var så speciellt dessa två dagar?
I måndags låg håret platt mot huvudet, då jag inte orkat engagera mig alls i det och då sträckte sig en kollega mot mig på fikarasten och sa "Jag måste bara få känna...". En aning oväntat, men jaja.
Och igår, när jag även då satt på fikarast (nej, vi gör inte mycket annat) och satt nöjd i min stol så var det en annan kvinna som ställde sig bakom mig och "Var tvungen att känna lite" på mitt hår. Var inte riktigt beredd på den! Kanske var lite mer lockande från det hållet, då jag hade min rufsiga "tuppkam" och det typ bara var den som stack upp ovanför ryggstödet.
Jaja, det är väl ett sådant mysterium som man aldrig kommer få svar på: What was up with my hair those days?
1 kommentar:
Haha, cute. :p
JA, jag är gnällig! jag haatar att mitt hår blir så fult varje jävla gång jag klipper mig. så ikväll åker nog löshåret i igen. :)
Jomen det kan nog gå bra. Ska nog ut fredagkväll men då kan jag alltid åka till dig innan det. :)
Skicka en kommentar