Födelsedag

Visst, det är ett tag kvar, men jag funderar lite på min födelsedag.
Jag har lite svårt fortfarande att förstå att jag blir 23. När blev jag så gammal? Åldersnojan börjar smyga sig på så smått.

I vanliga fall så träffas hela släkten på födelsedagarna, fastrar, morbröder, mormor, farmor, kusiner osv. Saken är den att jag faktiskt börjar tycka att det är jobbigt. Visst, det är väl alltid roligt att bli firad, men bara när folk VILL fira, inte när det blir ett tvång.
Min önskan är att det blir familjen som träffas och firar. Kanske äter middag ihop. Jag vill ha ett familjen Janson-firande. Föräldrar och syskon.
Om det nu är fler som verkligen VILL komma och fira, så visst, välkommen, men jag kommer inte ringa runt och bjuda in alla släktingar i år.

Jag måste få slänga ur mig en liten känga kring det här, utan namedropping. För det är inte roligt att fira födelsedag när vissa släktingar inte ens kommer ihåg födelsedagen och någon medlem i familjen dyker upp i sista minuten, överlämnar en present medans resten av familjen är upptagen med annat och sedan åker igen. Det blir lite pinsamt för båda parter. Eller när man ringer runt och bjuder in och folk tackar nej/närapå snäser av för att ena parten i familjen är upptagen medans man själv inte är det och mycket väl hade kunnat komma på en bit tårta.
Blev lite svammel där, men jaja.

Närmaste familjen och de medlemmar ur släkten som man har en någotsånär relation till är hjärtligt välkomna, men som sagt, jag skickar inte ut någon inbjudan, utan då får man gärna höra av sig till mig istället och säga "Vi tänkte komma förbi på lite tårta". Mycket bättre! Inget tvång från någon sida på så sätt.

Jag börjar bli gammal, jag vet. Exakt två månader kvar till 23.