Som barn var julklappsletningen en stor utmaning och om julklapparna inte kunde hittas var frustrationen stor och mamma fick ingripa med ledtrådar.
Julklappskalendern var stor favorit. Det spelade ingen större roll vad som fanns däri, huvudsaken att där hängde små julklappar. Allt eftersom åren gick ersattes denna julkalender av den lite mindre, men ack så goda, chokladkalendern. Denna tradition håller i sig än idag, trots att Sofia inte bor kvar hemma. Vilket hon är tacksam för.
Innan flytten hemifrån kläddes granen oftast dagen före julafton, vilket var en stor höjdpunkt. Sista åren var det Sofia och lillebror som tog hand om uppackandet av plastgranen och dess tillbehör.
När Sofia flyttade hemifrån och julabstinensen började pocka på, så vände sig Sofia till sin mor om råd för hur hon skulle kunna vänta ända till dagarna före julafton med att få pynta. Klok som lilla mor är så sa hon "Du bor ju själv nu. Du bestämmer själv när du vill pynta."
Och så började Sofias egna tradition med tidigt julpyntande och färdigklädd gran under första veckan i december. Julgranen är för Sofia ett viktigt moment och häromåret skällde hon näst intill ut sion mor, när denne sa att hon kanske inte skulle ha någon gran. Gran blev detdock i slutändan.
För Sofia, och säkert många andra, är det julafton som är den stora grand finale. Redan några dagar innan börjar julpirret göra sig påmint i Sofias mage och hon får svårare och svårare att sova. Julaftonsmorgon vaknar hon riktigt tidigt och bara väntar på att kliva upp och njuta av dagen. I år började pirret tidigt på morgonen den 21 december. Tre mornar kvar med pirr återstår att uthärda.
Under julafton fortsätter pirret hela dagen, ända tills julklappsutdelning och -öppning är överstökad och alla börjar göra sig i ordning för att packa ihop. Först då kan Sofia slappna av och äta på riktigt igen.
När det gäller maten och julbordet så är laxen och skinkan favoriterna. Gärna på tunnbröd med ett glas mjölk som tillbehör. På senare tid har hon även lärt sig att äta ett flertal sorters sill.
Tomten då? Självklart måste där finnas en tomte! Förra året, då julen firades hemma i Sofias föräldrahem, begärde hon en tomte, trots att den yngste deltagaren ändå var 11 år. Sofia och hennes mor skrek dock båda lika högt när det väl bankade på dörren, så förväntan inför tomten är nog hög även hos andra i familjen.
I år kommer Sofia kanske inte att få uppleva någon tomte, vilket känns lite sorgligt. Har hon tur kanske det blir en liten Högsjö-tomte. Som kompensation för detta så får hon vara med om tre julfiranden under en och samma dag. Till att börja med ska hon och Robert bege sig till Roberts familj tidigt på förmiddagen för jullunch och julmys. Därefter beger de sig in till stan igen och Sofias farbror, där det är dags att fira med hennes pappas sida av släkten. I år har det dock kommit direktiv om att inte ta med så många julklappar, då det oftast blir ett sådant paketberg att de i år inte kommer få plats i det nya vardagsrummet. På grund av detta kommer kvällen att avslutas hemma hos Sofia och Robert för den sista julklappsutdelningen och lite nedvarvning. Så om Sofia har tur, kanske hon kan slappna av och få sig något till livs näramre halv tio på måndag kväll.
God Jul allesammans
Julklappshögen för 2 år sedan då julen även då firades med Sofias pappas del av släkten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar